Efter många försök att få tag på krematoriet utan framgång ringde vi veterinären och fick reda på att Simbas (min förra hund) aska finns på sjukhuset.
Inget har hört av sig om att det var klart och färdigt att hämta ut vilket jag tycker var jätte dåligt.
Blev jätterädd att det hänt något med hans kropp.

På Torsdag ska vi åka och hämta askan. Äntligen, saknar honom såå!
Då kommer han hem i en björkurna som kommer stå på ett speciellt bord så att han kan vaka över mig.
Jag har aldrig känt sådan sorg när en medmänniska gått bort som när han somna i mina armar.
Det är lustigt att vi kan känna så stark för våra djur,,
eller inte,
de går ju inte bakom ryggen,
 de förlåter oss och lyssnar på vår sorg,
de vakar över oss och älskar oss villkorlöst,
de har allt våra medmänniskor saknar!

Den 23 December 2009 fick han sin spruta 14,5 år gammal.
Dagen innan han blev sjuk var han med familjen ut i skogen och skutta i snön för att hugga gran, det gick så fort.

Min älskade, jag saknar dig så.
Utan dig är jag halv och den dag vi återförenas blir jag hel!

Ströva omkring
tills du är utmattad
sjunk till marken
och när du sjunker, bli hel



Bilden är tagen på Simbas (Wedelta´s Balsaz) 14-årdag.
Var han inte stligt?
Inte mycket gråa hår för sin ålder minnsann!

För alla er som läser detta:

Tänd ett ljus för de hundar i vår närhet som lämnat oss
Tänd ett ljus för alla de bortglömda som ingen sörjer